Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Njut af din lycka, hertig, njut af stundens fröjd
. . . den kommande känner du icke!
»Du är då lycklig nu?» afbröt hertigen den
långa tystnaden.
»Skulle jag ej vara lycklig nu», svarade flickan,
»nu, när jag har min lycka hos mig . . . men den
kom öfver mig som solstrålen i ett mörkt rum, jag
kunde till en början ej se något, ej höra något, jag
visste blott, att det var min sol, som lyste, och jag
kom till dig. Men nu kommer jag åter till mig
själf, nu vill jag se på dig ...»
Hon såg noga på hertigen, följde alla drag i
hans ansikte och fattade så hans hand.
»Och äfven du är lycklig», fortsatte hon, »är
du icke?»
»Hvem styrde slupen till din strand, Sigrid?»
Varmt tryckte flickan till svar hertigens hand,
och såg honom trofast i ögat.
Vi böra här upplysa läsaren om, att Sigrid
ingalunda visste, att hennes Johan var hertigen på
Bråborg. Hon hade obekant med världen lefvat
fram sin tid med sin fader, och först sommaren
förut, när hertigen en tid vistades på Bråborg, hade
han fått se och lära känna den undersköna
fiskarflickan och vunnit hennes kärlek.
Den hertigliga slupen hade på ett eget sätt
inverkat på Sigrid. Fadern, som ofta sålde fisk till
Bråborg, hade nämligen fått höra dunkelt tal om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
