Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det var dock länge sedan vi sågo hvarandra,
Sigrid . . ., men om du visste, hvad det gör mig
glad, att du kommer ihåg mig! Du har då ofta
tänkt på din Johan? Säg, har du icke det?»
Hertigen fattade hennes hand och såg henne
in i ögat; men hon kunde icke svara, hon smög sig
sakta intill honom och lutade sitt hufvud mot hans
skuldra, och han omslöt hennes smärta lif och tryckte
henne intill sig. Men tårar, glimmande i solljuset
som diamanter, strömmade utför hertigens
sammets-tröja.
Det var kärlekens, den första, friska, guldrena
kärlekens morgondagg, som fuktade det hertigliga
bröstet; den långa, långa väntan fick ett slut, oron
försvann pch förhoppningarna gingo i uppfyllelse;
det var morgonsolen, som strålande uppgick öfver
en lång natts plågsamma drömmar. Hon var
lycklig i detta ögonblick, Sigrid; lycklig som man är,
då man sluter i sin famn, hvad man eger kärast på
jorden.
Var äfven du, hertig Johan, lycklig i detta
ögonblick? Kylde ej kalla vindar från
konunga-salarne din kärleks blomma? Var hon varm, var
hon doftande och skön, som hon fordom var, när
du första gången hviskade om kärlek och tro med
den sköna flickan vid din sida, när du första gången
tryckte hennes hand och fick hennes löfte om
trohet i döden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
