Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dimma, men himlen var klar. Vinden satte dimman
i rörelse, och jag stod länge och såg på den
under-liga leken, ty där blefvo de besynnerligaste
skepnader på slätten där norr om strömmen, hvaröfver
jag hade utsikten från mitt fönster. Plötsligen såg
jag slottet med sina torn och den förgyllda
vindflöjeln med ditt namn och lundame stå framför mig,
alldeles så, som jag såg det i drömmen. Ser du,
där, där stod Sigridsborg . . .»
Hertigen pekade med handen mot stranden, där
då såsom nu utbredde sig en vidsträckt slätt.
»Och där skall det komma att stå», tillade han
högtidligt, »och der skall Sigrid herska och göra
sin Johan lycklig.»
Det var allvar hertigen talade. Hela hans
hållning utvisade det. Men på Sigrid utöfvade hans
ord en helt annan verkan. Hennes ögon strålade
af fröjd, när hon hörde, att hennes hjärtas kär drömt
om henne; men allt som hertigen talade, lade sig
något tungt, något vemodigt öfver de sköna dragen
och, när hertigen slutat, hade de samma uttryck af
bestörtning, som då de först träffades af den
präktiga slupen. Och när hon nu blickade omkring sig
och såg det hertigliga sköldemärket och hörde
orden Sigridsborg, — då stodo faderns misstankar,
hans dunkla tal om höge herrars kärlek och hans
varningar för henne i det klaraste ljus.
Hon stod upp för hertigen, såg honom an, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
