Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säkert fallit till hennes fötter, som hade hon varit
en lefvande madonna.
Och hon såg,- huru det mörka, högtidliga tåget
kom, och hon hörde hufu klockorna ringde, och
allt därunder log hennes ansikte som af en himmelsk
förklaring.
Det var redan sent på aftonen, då
begrafnings-tåget gick genom staden, och ett stycke bortom på
Linköpingsvägen togs nattläger.
Men den sköna flickan däruppe i slottsfönstret
stod qvar ännu, när solen kastade sina sista strålar
öfver nejden. Då lades sakta en hand på hennes
skuldra.
Hon vände sig om.
Det var Peder Nilsson.
Han hängde om hennes hals en tung guldkedja,
vid hvilken var fäst en medaljong.
»Från hertigen!» hviskade han i hennes öra.
Ingen vet något mera om den sköna, högsinta
flickans lefnad.
Slottet, som skulle bära hennes namn, blef
färdigt efter hertigens död och fick namnet
Johannis-borg efter honom.
Men äfven detta har spelat ut sin rol i tiden.
Blott en del af tornet öfver porthvalfvet finnes ännu
qvar af den forna härligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
