Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glada och otvungna sätt samtala och skämta med
dem. Så slog han sig ock lös, när han under sina
resor var tillsammans med bönderna, och otaliga
små berättelser om hans vistande hos dem,
synnerligast bland bergsmännen, skulle kunna anföras.
Genom detta omedelbara umgänge med folket
lärde han redan från yngre åren i botten känna sitt
land och sitt folk, och hans förträffliga minne gjorde
det äfven omöjligt att i ringaste mån föra honom
bakom ljuset. Det fingo hans ämbetsmän erfara,
synnerligast hans fogdar, hvilka han höll så
fullkomligt lika med kronotjufvar, att han plägade yttra,
när någon begärde en ledig fogdesyssla: »Alltså
vill också du blifva en kronotjuf?» — samt påstod,
»att de, som varit fogdar i sex år, kunde utan dom
och ransakning hängas». — »Därest I icke skaffen
denna fattiga prestenka rätt, så varer betänkte
därpå, att min käpp skall dansa polska på eder
rygg», skref han en gång till sina kammarråd. Man
ser öfverallt den stränge, ja, hårde husbonden, hvars
granskande öga och straffande hand är med från det
största till det minsta. Hufvudsaken var, att det
hela gick framåt, sedan fick det vara, som det kunde,
med medlen.
Sådan var han ock i förhållande till sina
krigare. Till och med hans egen son, Carl Carlsson
Gyllenhjelm, fick efter det tappra försvaret af
Wol-mar — ett försvar, som väckte fiendens beundran,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
