Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta afseende buro de svenske krigarne bland
segertecknen på sina svärd äfven berättigandet att
vara ett af Europas odlingsfolk, ett berättigande,
som sedan i alla riktningar häfdats af svenske män.
Men om å en annan sida själfva denna
storartade tilldragelse i och för sig med skäl fängslar
eftervärldens blick, så återfaller glansen af den
samma på hvarje deltagare däri och naturligtvis i första
rummet på den man, somj den ypperste af hela sin
samtid, förde svenska folket fram till seger, till
makt och ära — vi mena Gustaf II Adolf, den
kunglige stridsmannen för sin tids och alla tiders
ädlaste och högsta arbete, menniskoandens frihet.
Det är därför som vi hafva trott, att en skildring
från denna världshistoriska storhets första
uppträdande på krigets fält, där han måste söka medlen
och vilkoren för vinnandet af sitt mål, torde läsas
med nöje.
Det var om sommaren 1611, det sista året som
Carl IX regerade. Sverige liknade ett fartyg,
in-klämdt mellan trenne fientliga, omhvärfdt af eld och
rök utan någon utsikt till räddning. Med Polen
hade kriget fortgått sedan århundradets början, med
Ryssland sedan föregående året och med Danmark
sedan april 1611. Och under allt detta träffades
den åldrige konungen själf af slag, först helt
lindrigt om sommaren 1609, sedan om igen på hösten
samma år farligare, så att han därefter icke kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
