Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bönderna ödelade själfva sina gårdar hellre, än
de lämnade dem till rof åt den härjande fienden.
De drogo in i de stora skogarne, gjorde
förhuggningar och bildade ett möte med fienden lika ifrigt,
som om det gällt en björnjakt. Hvarhelst en
fiendehop aflägsnade sig aldrig så litet från hufvudhären,
för att begifva sig till en by eller gård att plundra,
så voro bönderna framme, öfverföllo de
plundrings-lystne och nedgjorde alla, som icke genom en hastig
flykt förmådde rädda sig. Man har i behåll bref,
som skrefvos af danske officerare till fränder och
vänner i Köpenhamn, hvilka intyga, huru
förderf-ligt detta bondekrig var för fienden. »Många
Danskar blifva slagne, då de gå ut på ströfverier»,
skrif-ver en Albrekt Skeel till sin fru, och dennes
broder omtalar i ett bref till en sin vän, »att af de
danske blefvo stundom fyra, stundom tio ihjälskjutne
om dygnet, när de gingo in i landet på, byte».
De danska härafdelningarna gingo väl framåt, men
det var, som om de omgifvits af en osynlig eld;
— de smälte bort, och skulle hafva försvunnit, om
de icke i tid vändt om. Så var det med konung
Christian själf och hufvudhären i Vestergötland, så
ock med Gerdt Rantzau i Småland.
Gustaf Adolf, som icke hade att tillgå hvarken
dugliga befälhafvare eller öfvadt och pålitligt
krigsfolk, uppmanade själf bönderna till detta krig.
Sveriges adel uppfyllde så illa sina skyldigheter, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
