Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
började belägra Mewe. När underrättelsen härom
hann till Gustaf Adolf, bröt han upp med hela sin
här — det var den n september — och tågade
söderut, för att komma det för handeln på
Weich-seln viktiga Mewe till undsättning. Han gick till
väga med mycken försiktighet och undersökte noga
Polackarnes läger, innan han ville inlåta sig i någon
strid med öfvermakten. De stodo nordvest om
staden på några åsar, hvilka tämligen tvärbrant
sluttade ned mot en liten slätt, som, bevuxen med
något ekskog och hassel, sträckte sig fram till floden.
Ankomsten från Pillau af tvenne nya
regementen bestämde konungen att våga en stormning
af det polska lägret. Vid denna stormning anförde
grefve Thurn högra flygeln, och under honom Nils
Brahe och Hepburn. Konungen själf och Per Brahe
stodo i ekskogen, när anfallet begynte. Det
svåraste var att komma uppför branten, men sedan
detta lyckats med tillhjälp af qvistar och rötter i
den småskog, som där växte, tändes snart den
häftigaste strid utefter hela bergskanten, där
Sigismunds son, prins Uladislaus, med den största
tapperhet mottog anfallet. Det var vid detta tillfälle,
som Gustaf Adolf, då han vid ljudet af de
smattrande skotten kastade sig in midt i stridsvimlet —
något, som han, till följd af ett illamående under
den föregående natten, icke ämnat —, omringades,
af fiender och räddades af en simpel ryttare, som,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
