Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att rädda konungen, ropade åt några sina
kamrater: »kom och hjälp mig att försvara bror min
där borta!» — och tillsammans med dessa verkligen
befriade konungen. Denne lyckades sedan på samma
sätt rädda den rådige ryttaren, som redan var
fån-• gen, och ropade därvid till honom: »så, broder
kamrat, nu är det qvitt oss emellan!»
När Brahe och Hepburn kommo upp på högra
flygeln, mottogos de af en öfverlägsen styrka, som
kastade sig mot dem, men höllo stånd, tills Thurn
själf med hufvudstyrkan af denna flygel kommit
upp på branten. Nu grepos Polackarne af
ursinnighet, när de sågo en så fördelaktig ställning
ryckas sig ur händerna, och de gjorde ett förtvifladt
anfall. Men Thurn mottog med lugn den rasande
fienden och drog sig med sitt folk något tillbaka.
Polackarne ansågo detta för begynnelsen till flykt
och ropade i vild glädje: »de svenske hundarne våga
ej af bida de polska huggen!» Men i det samma
hade Thurn vunnit hvad han åsyftat med sin
rörelse bakåt, en fördelaktigare ställning, och nu lät
han sitt folk fatta stånd. Med en mördande salva
helsades Polackarne; hästar och ryttare tumlade om
hvarandra, och när de blanka pikraderna skymtade
fram genom krutröken efter de skarpa skotten,
vågade ej de återstående förnya anfallet, utan
studsade och togo till flykten. Förgäfves uppbjöd prins
Uladislaus all sin förmåga att få sina husarer att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
