Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålla stånd. Segern var i Gustaf Adolfs och
Svenskames händer. Polackarne bröto upp från sitt
läger med sina fältstycken och sin tross, men själfva
lägret blef segrarnes byte.
Under ett nattligt anfall två år därefter dog
den tappre grefven af fläckfeber i den preussiska
staden Strassburg. Samma öde, att stupa med
svärdet i hand i Sveriges tjenst, fick äfven hans son,
grefve Henrik Thum. När Ryssarne trenne
årtionden därefter förde krig med Sverige, och
Magnus de la Gardie förde befälet i Lifland, stod denne
grefve Henrik i spetsen för svenska rytteriet.
Rys-same kommo i massor, och därföre måste han draga
sig tillbaka till grefve Magnus Gabriel i Riga.
Ryssarne följde och började belägra staden. Det var
en natt i augusti, som ett utfall skedde från Riga,
och den raske grefve Henrik var med. Han var,
med sitt främmande namn, till själ och hjärta svensk,
och i oförskräckt mod och tapperhet kunde han
jämföra sig med hvilken som helst. Denna till
öfver-dåd gränsande tapperhet, som under Carl XII fyllde
världen med undran, hade sitt förspel i de strider,
som under Carl Gustaf utkämpades så väl här vid
Düna, som vid Narva och på Polens slätter. Grefve
Henrik var en bland dessa förelöpare. I den
nattliga striden fick han se en hop svenska krigare
omringas af Ryssar, och utan den ringaste tanke på
faran för sig själf, sprängde han dit, åtföljd af några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
