Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag hade ej ridit många dagsled, förr än både
jag och mina följeslagare råkade i en svår sjukdom,
i hvilken de fleste dogo. Själf låg jag flere dagar
sanslös, och när jag vaknade till medvetande, stod
Knut Assarsson vid mitt läger.»
»Knut Assarsson», utropade konungen
förvånad och halft misstroende. »I sågen den gången
säkert i syne; huru skulle Knut Assarsson kommit
till Persepolis ?»
»Han berättade för mig, att han blef fången vid
Pleskow och fördes därifrån långt inåt Ryssland,
men rymde och kom efter otroliga besvärligheter
ned till Asien, där han åter blef fången och såld
som slaf till en turk, och i dennes sällskap var han
nu stadd på resa till Indien, när han träffade mig.
Han upplyste mig äfven om, att jäg på en falsk
angifvelse af hans herre blifvit kastad i fängelse och
skulle dömas till döden, så fort jag tillfrisknat.»
»Den gången var uppvaknandet mindre godt,
än sömnen, menar jag . . . det lyster mig höra, huru
I drogen eder ur det äfventyret.»
»Det var Knut Assarsson, som blef min
räddare. Han erbjöd sig att draga till schahen och
utverka mitt frigifvande, om jag lösköpte honom ur
hans träldom. Jag mottog med glädje hans anbud.
Samma dag var han fri och mottog min skrifvelse
till schahen. Men han väckte tillika min
uppmärksamhet på, att han måste hafva något tecken, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
