Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
schahen erkände, om han skulle kunna göra sig trodd
hos den misstänksamme konungen, och jag gaf
honom då schahens ring. Nu gälde det för mig att
icke tillfriskna för hastigt; men helsa och krafter
kommo emot min vilja fortare, än jag någonsin
kunnat vänta, och slutligen nalkades den dag, som var
bestämd till min dödsdag. Redan bräckte
morgonen till denna ångesfulla dag, som jag aldrig i mitt
lif skall glömma, Timmarne skredo så långsamt,
som om de med flit velat förlänga min pina.
Ändt-ligen öppnades dörren till mitt fängelse, och jag
gjorde min sista bön, som jag trodde. Men det
var icke Herrans vilja, att jag den gången skulle
dö. I stället för min bödel var det ett bud från
schahen med befallning att genast sätta mig i
frihet.» *
»Och Knut. . . ?»
»Honom har jag icke sett, sedan den dagen
jag köpte honom fri och han drog bort med
schahens ring, förr än jag såg honom i båten här vid
vår sida.»
»Ett märkeligt äfventyr, friherre Bengt», sade
konungen. »Ringen, menar jag, lären I icke sörja,
och jag är Knut Assärsson skyldig tack, att han
frälste eder åt mig och Sveriges rike!»
Båten rodde nu in i skuggan under östra
slottsvallen, och en af roddarne tog törn mot
stentrappan, som ledde ned från sjöporten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
