Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag icke må tala med eder i detta ärende, och fast
det smärtar mig, skall jag därutinnan lyda eder vilja.
Farväl, Margareta . . .!»
Han fattade åter hennes hand, och hon satt där
drömmande med till hälften slutna ögon. Det var
som om hon icke varit sig själf mäktig, som om
hon velat och icke velat sluta detta samtal, som
om hon älskat och icke älskat att se framkallade
för sig de bleknande minnena från hennes tidiga
barndom.
Bengt Oxenstjema stod qvar och tycktes aldrig
vilja sluta att betrakta detta utomordentligt sköna
hufvud. Men han gjorde våld på sig. Han tryckte
en kyss på den lilla handen, och så lämnade han
Margareta ensam och blandade sig åter i det
brokiga vimlet i den gyllene salen.
Men slutligen blef det honom för qvaft därinne.
Han måste hafva luft, han måste hafva frihet att
öfverlämna sig åt sig själf, och han smög sig ut ur
konungasalen, gick trappan utför och befann sig
snart nere på yttre borggården.
Himlen höjde sig blå och ren, och stjärnorna
brunno högtidligt i höstnatten. Han stannade en
stund och blickade ut öfver vallen, där för icke så
många år sedan drottning Gunillas lustgemak varit
uppförda, och hans tankar förde honom vida
omkring och långt tillbaka i tiden. Det lättade hans
hjärta att låta bilderna, den ena efter den andra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
