Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Knut Andersson!» ropade han med en ton af
oförställd vänlighet mot denne, just då han var midt
för honom. »Du kommer från slottet?»
Knut såg upp och nickade ett svar på mannens
helsning, men gjorde icke min af att stanna, något
som dock tycktes hafva varit den helsandes önskan,
ty han fortsatte:
»Alltid har du nu brådt, Knut, när du träffar
en gammal kamrat, men nu släpper jag dig icke så
lätt. I dag kan du hafva tid att skänka mig några
ord, jag kommer raka vägen från min farbroder,
mäster Petrus och har kära hälsningar till dig.
Under det han talade, följde han med Knut,
som slutligen stannade, då han såg, att han måste
det, om han utan allt för stort uppseende skulle
blifva den besvärlige vännen qvitt.
»Du har helsningar, säger du, och från honom?»
frågade han.
»Från din broder Nils!» svarade mannen. »Han
var stadd på resa till Rewal, och trodde sig få träffa
dig hos min farbroder på Ryd. Det var blott ett
par dagar efter sedan du dragit din kos. Men icke
visste jag, att du skulle vara att finna här nere . . .»
Slutmeningen innehöll tydligen en förborgad
fråga, hvars besvarande dock den fine frågaren fick
vänta på.
»Det är nu mången god dag», fortsatte han
efter ett kort uppehåll, som Knut tycktes vilja be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
