Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gagna för att aflägsna sig, »det är nu mången god
dag, sedan vi sist utbytte ett ord i förtroende; det
var, om jag icke minnes orätt, om sommaren när
freden slöts med konung Christian i Danmark, och
du beslöt helt hastigt och lustigt att blifva knekt.
Minnes du när vi gingo från Upsala vid
midsommartiden? Du hade helt andra planer då!»
»Jo, jo, det där minnes jag väl, men hvad som
mera förundrar mig, än att jag så plötsligt ändrade
mina.framtidsplaner, är att du ville draga dessa
saker till samtal oss emellan, Stefan Olofsson!»
»Du menar», genmälde Stefan med ett
bama-fromt leende, »historien med löfsalen vid
Rydbo-holm.»
»Det menar jag!»
»Och hvad ligger väl för ondt i det minnet,
min tappre vän? Så mycket som du var
tillsammans med den högborna jungfrun, så var det väl
gifvet, att jag någon gång skulle komma öfver eder.
Icke kan du väl.tro, att jag bespejade dig?»
Knut svarade icke, men han rodnade till, och
hans ögon sprutade eld och lågor. Stefan Olofsson
märkte det, och äfven i hans vattenklara ögon
spelade en blick, som tycktes förråda något helt annat
än oskuld och fromhet. Han fortsatte dock till det
yttre helt lugn och med samma enfaldiga ton och min:
»Du vet, att jag den dagen hade varit ute på
sjön, och som det var sent på eftermiddagen, lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
