Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt var långt ifrån ense med sig själf om
hvad han borde göra eller icke göra. Men han
ville till en början sé, huru långt han kunde gå, och
hvad skrämseln kunde verka. Men till hans stora
förvåning tog mannen fram ur bröstfickan ett
papper, som han uppvecklade.
»Så vida I kännen grefve Abrahams handstil
friherre Bengt», sade han, »så skolen I af detta
papper finna, att jag är hans skrifvare och sålunda i hans
tjenst, och jag bekänner, att det skulle högeligen
förvåna mig, om I skullen lägga hand på mig ...»
Bengt afbröt den talande med att taga det
framräckta papperet och genomögna det, hvarunder
dörren öppnades och en slottsknekt inträdde. Det
var en man af en stark och smidig växt, ur hvars
hufvud glödde tvenne ögon, skarpa och
genomträngande som en falks. Han tycktes instinktlikt
förstå hvarom fråga var, och spände sina ögon i den
fromme Stefan Olofsson, så att till och med han
måste slå ned sin oskuldsfulla blick. Bengt
Oxen-stjerna tycktes med flit iakttaga en stunds tystnad.
»Nå väl», sade han därefter, »I kunnen gå, men
lita på det, så grefve Abrahams tjenare I än ären,
är icke edert samvete rent, så träffas vi ännu en
gång, och då mågen I se till, om det blir till edert
bästa!»
Stefan bugade sig utan att se upp och
aflägs-nade sig. Man hörde hans steg aflägsna sig från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
