Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dörren utanför, men Bengt var fortfarande tyst, och
falkögat, som tycktes vara klippt och skuret för att
handskas med en viss art folk, nalkades med en
märkvärdig lätthet dörren på tåspetsarne. Han
lutade hufvudet tätt intill dörrspringan och fattade
därpå dörrlåset samt slog med fart upp dörren.
Där bakom låg Stefan Olofsson raklång i
förstugan.
»Trodde det», sade falkögat lugnt och vände
sig mot friherren; »vore det ej så godt att med ens
befria slottet från den dörrtasslaren?»
Men Bengt, som icke ville våga ett steg,
hvar-till brist på fulla bevis ännu gjorde honom obefogad,
gjorde en afböjande rörelse med hufvudet, och
falkögat drog igen dörren, efter att hafva kastat ännu
en blick på Stefan. Denne låg qvar på stengolfvet,
tydligen afdånad.
Sedan dörren blifvit stängd, vinkade Bengt
falkögat närmare sig bort i motsatta ändan af rummet
och sade med dämpad röst:
»Jag kan ju lita på dig, Jakob?»
»I lif och död, nådige herre . . . glömmer aldrig
hvad I hafven gjort min gamla moder, medan jag
skalade världen omkring med eder!»
»Godt. . . . Det. är för tidigt att ännu vidtaga
någon kraftigare åtgärd mot mannen där ute, men
följ honom som hans skugga, dock så att han icke
märker det, och så ofta du kan, så lämna mig un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
