Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som flytt sin kos. Hans framtidstafla låg väl lika
leende framför honom, men det var som om solen
varit borta därifrån, och kanonernas välkända
stämma, som sjöng om konungens lycka, framljungade
liksom en förkastelsedom öfver honom och hans
kärlek.
Han kom tydligare än någonsin förut att se
och öfverväga så väl sin egen ställning som sitt för*
hållande till den högförnäma jungfrun, konungens
frände, hvars syskonbarn varit nära att blifva
Sveriges drottning. Lagen var på den tiden sträng
rörande giftermålsförbindelser mellan frälse och ofrälse,
och det djupaste förakt i det offentliga lifvet
drabbade den adelsjungfru, som på minsta sätt
blottställde sin ätt genom att stå i något närmare
förhållande till en, som var under henne i börd. Det
kom icke ens i fråga, att någon qvinlig medlem ur
de högsta ätterna inträdde i äktenskap med en
simpel adelsman; mycket mindre skulle det då komma
i fråga med en »vanbörding», för att begagna ett
uttryck ur denna tids adliga privilegier.
Det var en olycka, att menniskonaturen icke
kunde förändras och brytas tillbaka. Ju närmare
början och slutet af menniskolifvet, desto lättare
för jämlikheten att göra sig gällande. De höga
ätternas barn voro lika andra barn, och föga visste
de reda på skillnaden mellan vambörding och icke
vanbörding. Den som hade frågat Margareta Brahe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
