Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när hon första gången såg Knut Assarsson, om
denne vore hennes like eller icke, skulle säkert hafva
fått det bestämda svaret, att han var hennes like,
och hon skulle hafva gråtit, om någon velat påstå,
att den härlige ynglingen stod nedom henne. Och
i själfva verket, när äfven hon sedermera fann, att
det rådde en skillnad emellan henne och hennes
hjärtans kär, så satte hon honom såsom menniska lika
högt öfver sig, som hon måste medgifva, att hon
själf stod öfver honom i rang.
Emellertid var kärleken mellan Knut och grefve
Abrahams dotter en afgjord sak, långt innan
någondera af de båda älskande kommit att tänka på
följderna af densamma. De stodo som tvenne träd på
hvar sin sida af en strid elf. Deras kronor kunde
väl luta sig fram emot hvarandra och glädja sig och
fröjdas tillsammans i solljuset, när Guds vind blåste
öfver ängden, men blickade de ned, så flöt där
elf-ven fram, den obevekliga verkligheten med sin evigt
samma läxa: där du står, där skall du förblifva.
Nu var en sådan stund inne för Knut, då han
ej blott svärmade stormande fram att med svärdet
i handen skapa sig en framtid; han blickade äfven
omkring sig nedåt, och han skyggade tillbaka, när
han såg det verkliga lifvet, det skumma allvaret
bilda ett oöfverstigligt svalg mellan honom och hans
himmel. Den ädle Bengt Oxenstjernas ord på
morgonen framträdde så lifligt för hans själ, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
