Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tack vare dessa omständigheter kom Knut utan
att väcka synnerligt uppseende genom porthvalfvet;
han vek genast af till höger, där den stora nya
vin-deltrappan till vattentornet befann sig, och uppför
denna skyndade han. I nedersta trappan stod en
smidig, men starkt byggd figur och spände ett par
falkögon i honom, men han gaf ej akt därpå. Lika
litet märkte han, att i en fördjupning af väggen
strax utanför gröna salen också befann sig en figur,
som-liksom ville sluka honom med sina blickar.
Han inträdde i den gröna salen, och den djärfve
krigaren, som aldrig ännu bäfvat att rycka fram i
det tätaste kulregn, darrade, när han stängt dörren
bakom sig och tagit ett par steg fram i det stora
rummet, där skymningen redan utbredt sitt
half-dunkel.
Längst bort i motsatta ändan af salen syntes
en ljusklädd skepnad. Knut gick fram emot henne.
Det var Margareta.
»Tack, o haf tack, Margareta», utropade Knut i
det han fattade jungfruns hand och betäckte den
med kyssar; »du har då hört min bön och
förbarmat dig öfver mitt hjärtas längtan ... o, säg mig,
att du älskar mig.
»Och det behöfver du fråga», svarade Margareta
och smög sig blygt intill den höge krigaren; »men
du är bedröfvad, jag ser det ej, jag hör det knappt,
men jag känner det...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
