Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dunkla runorna i mitt hjärta. Vi måste skiljas . . .
jag vill blifva din like, jag måste blifva det! På
stridens dag, i kulregnet, vid kanonernas dån, där vill
jag hemta mitt adelsbref, och sedan, sedan . . .
kommer jag till dig och beder om din hand hos din
fader, och konungen själf skall blifva min böneman,
och då . . . men nu ett spörsmål till dig, ty ser
du . ; . du skall afgöra, om det må komma att gå på
detta sätt, i annat fall...»
Han kunde knappast få fram ordet. Margareta
fattade i outsäglig ängslan om hans darrande hand.
»I annat fall . . .?» upprepade hon.
p
»I annat fall måste vi skiljas för evigt!»
»O, säg ej så . . . det förfärliga ordet . . . det
skall blifva min död!»
»Det måste dock sägas. . . . Säg därför,
Margareta, . vill du bida min tid, vill du lofva mig här
inför Gud, att du väntar, tills jag som din like kan
bedja om din hand och vår kärlek kan med öppen
panna blicka ut mot världen . . . vill du det, då ega
vi hopp att ännu en gång återse hvarandra.
»Ja», svarade Margareta med fasthet, »jag skall
vänta, och ingen på jorden skall ega min kärlek,
så länge du lefver.
Hon sjönk vid dessa ord ned till Knuts bröst,
hvilken tryckte en kyss på hennes panna, i det han
sakta hviskade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
