Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
salen och hvad som därinne tilldrog sig, att han för
ögonblicket snart glömde bort den hale
örontassla-ren, om hvilken han i’alla händelser numera kunde
vara fullkomligt säker.
Han fattade nyckeln till gröna salen. Hjärtat
klappade så våldsamt, som om det velat spränga sitt
fängsel, men han hade intet val. Han tyckte sig
redan i inbillningen höra dörren till gyllene salen
öppnas och steg i trappan.
Han öppnade och steg in, och han blef vittne
till ord, som han aldrig trott sig få höra.
Knut Assarsson och Margareta Brahe! Han
hade icke ett ögonblick drömt om, att det var denne
man, som var Margaretas utkorade. Det var en
förfärlig stund för honom, och i hans hjärta
utkämpades en strid, som han icke kunde göra sig till
herre öfver. Hans kärlek, hans förhoppningar, allt
var med ens nedkastadt och trampadt under föttema.
Han brann af harm, det sjöd inom honom, han
visste knappt till sig.
Och likväl kunde han ej rycka sin kärlek upp
och kasta den bort.
Då träffades hans öron af de manligt stolta
orden från Knuts läppar om försakelse, om väntan,
om seger och ära, — och hans bättre jag vann
styrka i den förfärliga striden inom honom. Det
var en vindfläkt från ett bättre land, som flög öfver
honom och kylde hans brännande pulsar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
