Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfva på honom ett högst pinsamt inflytande. Det
gick omkring äfven i hans hufvud, när han
besinnade, huru han här blifvit ej blott bedragen i sin
väntan, utan äfven i sin ordning öfverraskad af
alldeles opåräknade vittnen. Det var en Guds nådiga
skickelse, att det var Bengt Oxenstjerna, som han
funnit hos sin dotter. Han hade väntat något vida
värre, något som kunnat blifva en spik i hans
likkista, om det han här väntat sig verkligen hade
ti-mat i alla dessas närvaro.
»Men sägen mig, friherre Bengt», sade han
slutligen och visade med handen på Knut Assarsson,
som stod där med flammande ögon så blek som en
marmorstod, »hvem är denne man?»
»Det är min vän och mitt lifs räddare», svarade
Bengt; »vi hafva träffat tillsammans på mina resor,
och han är den ende som känt min hemlighet. Han
åtog sig därföre att vara min skiltvakt här, medan
jag inträdde i tempelgården, där min lefnads lycka
skulle afgöras.»
Förklaringen var tillfredsställande, och grefve
Abraham antog den.
»Och huru har då eder lott fallit?» sporde han
med ett svagt leende.
»Eder dotter ställer saken till edert afgörande,
gref Abraham!»
»Nå väl, så följen mig då till vår herre,
konungen!» återtog grefven, och utan att af bida nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
