Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allvaret, man skulle nästan velat säga, vreden
i hans drag skiftade i ett uttryck af förvåning, men
han kunde icke fä fram ett ord öfver sina läppar.
Bengt nalkades honom sakta, förande den darrande
och dödsbleka Margareta vid handen.
»Hvad betyder detta; friherre Bengt?» sporde
då grefve Abraham.
Innan Bengt hann svara, öppnades åter dörren
och Clas Horn inträdde, och några ögonblick
därefter de båda främlingame, Lifländaren och den
tyske öfversten.
»Jag anhåller om eder dotter, jungfru
Margaretas hand», sade Bengt Oxenstjema.
»I, Bengt Bengtsson, I anhållen om min dotters
hand . . .?» frågade grefven, knappast hemtande sig
från sin förvåning, men på samma gång synbarligen
angenämt öfverraskad.
»Jag väntade icke att blifva på detta sätt
öfverraskad», återtog Bengt, »och föga känner mig eder
dotter, men efter som ödet har vändt sig, så vill
jag icke töfva att lägga min begäran för eder
ne-der. I veten väl själf och kunnen minna eder på
sedan eder egen ungdom, att den som Stundeligen
måste utföra sin konungs ärenden, icke har tillfälle
att välja tid och ställe, att han måste gå med
stormsteg sitt öde till mötes.»
Grefve Abraham såg än på Bengt och än på
sin dotter, och de tre herrarnes närvaro tycktes ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
