Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde afhålla sig från att liksom ofrivilligt söka
den ståtlige rytteriöfversten.
»En härlig man, denne öfverste, icke sannt...?»
hviskade benranglet, och pupillen i studentens ögon
blef så liten, som om den varit ändan af en nålspets.
Nu var bönen slutad, och krigarne försvunno
bakom tälten. Men från rytteriregementet, framför
hvilket de båda männen befunno sig, blåste det till
uppställning, och inom några ögonblick red
regementet fram ur lägret och uppställde sig något åt
sidan ut på fältet. När det svängde upp i linie,
kom venstra flygeln att stå tätt invid de båda
männen, hvilka drogo sig något tillbaka.
Studenten såg sig dock om upprepade gånger,
men hans blick sökte nu icke öfversten, utan en af
ryttame ytterst på flygeln. Det var en ståtlig karl,
det också, ehuru han icke kunde mäta sig med
öfversten, och det såg ut, som om äfven han känt
igen den bortilande studenten. Han fäste skarpt
sin blick på honom, men hans ansikte var orörligt,
som om det varit af brons. Blott de lifliga ögonen
antydde, att han tagit sin man i ögonsikte.
»Sannolikt skall detta regemente följa
konungen till staden », sade benranglet, som icke vek från
studentens sida.
»Sannolikt!» blef det entoniga svaret.
»I ären mörk till sinnes», fortsatte benranglet;
»kan det vara en följd af den härliga anblicken af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
