Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt ville svara, men afbröts af en
tjenstgö-rande kammarsven — eller page, som de efter denna
tid började kallas —, hvilken anmälde en äldre man,
som önskade företräde för konungen, emedan han
hade viktiga meddelanden att lämna. Konungen
gaf sitt bifall, och mannen inträdde.
Det var benrangelsmannen.
»Förlåten mig, store konung», började mannen
med skälfvande knän och nedslagen blick, »men
huru ringa jag är och fastän jag i min enfald må
hafva kunnat misstaga mig, så har jag icke velat
dröja att meddela eder en omständighet, som ...»
Mannen drog häftigt och djupt efter andan,
som om han ansträngt sig öfver sina krafter, och
närmade sig småningom, medan han talade, den del
af rummet något på sidan om dörren, där Bengt
Oxenstjema befann sig. Under fortsättningen ställde
han sig med handen mot väggen bakom sig. Både
konungen och Bengt märkte det, men ingendera
tänkte annat, än att den stackars gamle mannen
väl kunde behöfva detta stöd, så gripen som han
tycktes vara att befinna sig inför konungen.
»Jag låg i slottet här utanför staden i natt, då
jag på ett synnerligen märkeligt sätt gjorde
bekantskap med en främling från långt aflägsna länder
och med en lärdom, som väckte min synnerliga
förvåning. Han visste mera om eder, store konung,
än som vi veta, hvilka dagligen lyckliggöras af eder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
