Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närvaro, och allt detta hade han fått veta af. . .
stjärnorna och mäktiga andar ...»
»Min käre gamle», afbröt konungen, »hvad du
har att säga mig skall du skynda dig med. De
där sagorna om öfvematurliga krafter hos dödliga
menniskor behaga mig icke . . .»
»Store furste . . . mitt ärende är dock af vikt»,
återtog mannen, kastande en förstulen blick på
Bengt; »mannen, om hvilken jag talar, är kommen
med dyrbara håfvor, som han vill lämna i edra
händer, ja, väl nyckeln till kejsarriket . . .»
Konungen såg upp. Det kunde dock ligga
någon sund och förnuftig mening i den öfverspände
gamles ord. Möjligen kunde han genom honom
vinna upplysningar, som verkligen voro af vikt.
»Tala tydligt ut din mening, gamle», uppmanade
han benranglet.
»Mannen ligger dödssjuk», sade denne, »men
han hade lyckans ring på sitt finger, och den vill
han gifva eder.»
»Det där begriper jag ännu mindre», yttrade
konungen.
»Det är en märkelig gammal ring», återtog den
gamle, »och så vidt jag har sett gammal österländsk
skrift, så var det en persisk ring, men mycket
gammal och af högt värde.»
Bengt Oxenstjerna blef allt uppmärksammare,
och äfven konungen fäste sig vid denna upplysning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
