Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ståtlige rytteriöfversten, som i så hög grad fängslat
Stefan Olofssons uppmärksamhet. De kommo på
konungens befallning, och Honungen fördjupade sig
snart i ett lifligt samtal med dem om morgondagens
aftåg och om anstalterna för Augsburgs försvar.
Bengt Oxenstjema fick härigenom tillfälle att
af-lägsna sig, och han skyndade att om möjligt
in-hemta den gamle.
Denne gick med vacklande steg utför palatsets
hufvudtrappa, då Bengt hann honom. Han
stannade och bugade sig djupt för friherren, men det
där förstulna leendet stod qvar liksom förstelnadt
kring hans mun.
»Jag är en vän af sådana där gamla fornsaker,
gamle man», sade Bengt i det han vänligt
besvarade mannens helsning, »och jag har lust att besöka
egaren af lyckans ring. Kan du följa mig till
honom . . . ?»
»Ja väl, nådige herre, det må jag kunna åtaga
mig», svarade benranglet, seende sig omkring åt
alla sidor och hväsande fram orden, »men ett par
timmars hvila behöfva mina gamla ben. Vägen är
dock icke lång, några stenkast blott utom staden.
. . . Viljen I, så kunna vi senare anträda denna
vandring. Klockan tio skall jag stå till edert
förfogande. Då är ock dansen i full gång, så att I
väl kunnen försvinna på en stund, utan att någon
skall sakna eder ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
