Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt öfversten, men i detsamma kom också
konun-gaparet.
Det var synbarligen konungens afsikt att gå
vidare, men då han fick se öfversten, stannade han.
»Hvad, öfverste», sade konungen glädtigt, när
han såg det drag af strängt allvar, som talade ur
Knut Assarssons ansikte och som nästan stelnat
nu, inför konungaparet, medan Margareta, som
befann sig strax på sidan om drottningen, ifrigare
än någonsin samtalade med grefve Christofer och
Bengt Oxenstjerna, hvilken hon vinkat till sig, »hvad,
öfverste, stånden I här som skiltvakt, liksom om I
väntaden en fiende?»
»Ers Majestät», svarade Knut, »det uppdrag,
hvarmed I hafven hedrat mig i dag, har gifvit mig
mycket att tänka på . . .»
»Se så, det är dock icke det första af det
slaget», återtog konungen.
»Jo, Ers Majestät», inföll Knut lifligt, »aldrig
ännu har mitt svärd ställts till skydd för Gustaf
Adolfs drottning.»
»Men jag känner min käcke öfverstes svärd»,
tillade konungen leende, och för att visa eder det,
så skolen I till morgon tänka ut edert sköldemärke.
. . . Jag säger det fritt, att I hafven allt för länge
fått vänta på en utmärkelse, som eder broder Nils
Mannersköld redan länge njutit.»
Det vore omöjligt att beskrifva det intryck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
