Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som dessa konungens ord gjorde så väl på Knut
som på de kringstående och företrädesvis på
Margareta och Bengt. De inneburo dödsdomen för
Bengts kärlek, medan de göto ariadagg öfver
Margaretas, och hennes ansikte strålade af en
obeskrif-lig inre frid och lycksalighet. Hennes blick mötte
Knuts, och i detta möte glömdes för ett ögonblick
allt omkring dem, konung, drottning, den stora
samlingen af menniskor.
Konungen, som log öfver den förvirring hans
beröm åstadkommit hos öfversten, vände sig nu mot
hertig Wilhelm af Weimar, men Maria Eleonora
ryckte af sitt finger en dyrbar ring, som hon räckte
öfversten.
»Till minne af denna dag, tappre öfverste!»
sade hon. »I hafven nog en hjärtans kär, som
väntar eder därhemma, och hon skall bära denna ring
på sin bröllopsdag!»
Öfversten bugade sig och kysste drottningens
hand, som hon kungligt leende räckte honom.
I detsamma ljöd åter musiken. Drottningen
gaf sin hand åt hertig Wilhelm, den unge
markgref-ven af Baden-Durlach bjöd sin arm åt Margareta,
och snart var dansen i gång, och Knut Assarsson
stod där ensam med sina drömmar och deras så
godt som vunna verklighet.
Bengt Oxenstjerna stod också qvar på sin plats
ej långt ifrån honom, och hans ögon hvilade liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
