Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Se här, son . . . några steg blott. . . där hafva
vi den hemliga fjädern, som måste lossas i rummet
innanför, och hvarmed jag lyckades så väl, när jag
besökte konungen ... se här, var färdig, nu ...»
De yttrade orden voro tillräckliga för Knut att
fatta den anlagda planen. Grefve Jakobs lönrum
stod i förbindelse äfven med konungens
sängkammare, och ipördaren kände till alla dessa hemliga
vägar. Men kallblodig, som Knut var i farans
ögonblick, betänkte han genast, att här, i konungens
omedelbara närhet, skulle bullret af en strid, som
sannolikt blefve på lif och död, väcka och oroa
honom, och då i alla fall, som han hoppades, den
förnämsta faran nu var försvunnen, beslöt han våga ett
försök att flytta stridsplatsen på ett annat fält.
Han yttrade därför långsamt och högtidligt:
»Jag är grefve Jakob, som I talen om, och jag
vet hvad I viljen; följen mig, jag skall visa eder
bättre väg!»
Ett halfqväfdt skrik, och det tunga fallet af en
kropp mot golfvet följde som svar på de sagda
orden. Det var tydligt, att mördaren verkligen tagit
honom för en ande, och att den ene förlorat
medvetandet och svimmat. Men den andre stod
alldeles invid honom, och Knut kände hans andedräkt
blossa emot sig.
»Skynda, skynda», sade han, men med
hvi-skande stämma, ty han hörde, huru konungen rörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
