Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kora från en silfverlampa, som hängde ned från
taket. Knut kunde vid skenet från denna se
konungens anlete, där det låg på den hvita hufvudkudden.
Det var en skön syn. Det var lugn och frid och
storhet, medan omkring honom försåtet lurade och
trådde sina lömska steg i mörkret.
Ljudet af de hemlighetsfulla stegen hade
upphört, när Knut kom ned för trappan i lönrummet,
och det förblef länge alldeles tyst omkring honom.
Endast de lugna, djupa andetagen från den
sof-vande konungen hördes genom den lilla öppningen
i väggen.
Men plötsligt for Knut med handen till
svärdfästet. Han förnam åter tydligt i andra ändan af
rummet de hemlighetsfulla stegen, och en hviskande
stämma, som sade:
»Vid min faders själ, jag hörde steg ... vi äro
förrådde.»
»Nej, nej, min son, säger jag», hördes en
annan hviskande röst, »stegen, som vi hafva hört,
tillhöra gamle grefve Jakob, som hvarje natt besöker
sin lönkammare och går här och stökar vid
midnattstid. Han var god katolik, den gamle grefven,
och han skall snarare hjälpa oss, än stjälpa oss. ...
Raskt framåt, min son!»
»Tag mig i handen, fader», hviskade åter den
förre; »jag förmår ej taga ett steg här på det
damm-höljda golfvet ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
