Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krampaktigt handen mot sitt hjärta. Men med fast
röst sporde hon:
»Och huru vet man det?»
»Mördaren har själf sagt det, innan han drog
sin sista suck.»
Några ögonblick därefter stod Margareta vid
Bengts sida i öfverstens rum. Dörren till det inre,
där liken af mördarne lågo, var stängd. Knut låg
tillbakalutad på sängen, fullständigt klädd. Den
venstra armen var omsorgsfullt ombunden och
hvi-lade mot bröstet. Hans vackra anlete var
döds-blekt, men en mild frid lågade ur de stora ögonen.
Den högra handen sträckte han fram mot de
inkommande.
Margareta störtade fram till hans sida och tryckte
konvulsiviskt den utsträckta handen mot sitt hjärta.
Och Knut log så blidt därvid, som man ler, när
man ser sig vara i besittning af det, hvarefter man
under långa år längtat och sträfvat.
»Förlåt mig, Margareta», sade han, och aldrig
hade hans röst haft en skönare klang, »icke var det
min tro, att vi skulle mötas så, men Herren har
velat det, och vi må lyda. . . . Mitt löfte har jag
sökt hålla, som en ärlig man, och kanske skulle jag
till slut hafva infriat det. Konungen var hos mig
nyss och talade så mildeligen till mig ... kanske.. .!
Men om jag ock kunnat blifva din like, Margareta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
