Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hälften förtrytelse, skymtat fram i hennes anletsdrag.
Äfven nu gick hon fram till fönstret, men nu
stannade hon där längre än någon gång förut.
Bengt Oxenstjerna kom med brådskande steg
öfver torget och närmade sig Fuggerska huset. Hon
tyckte, att han såg mera blek och sorgsen ut än
vanligt, och det stack till i hjärtat. Utan att göra
sig reda för möjligheten af en sådan tankegång, satte
hon hans utseende i förbindelse med Knut
Assars-son, och hon ville nödvändigt i detta se bekräftelsen
på sina dunkla aningar.
Någon stund förgick, så anmältes friherre Bengt
Oxenstjerna.
»Hvad står väl på», skyndade Margareta emot
honom, knappast i stånd att beherska sin rörelse,
»hvad står väl på, eftersom I kommen så blek och
sorgsen till mig?»
»Skynda, jungfru Margareta», svarade Bengt,
»jag kommer med en begäran, att I villen med mig
infinna eder hos honom ...»
»O Gud, hvad sägen I, Bengt . . . hvad har
väl händt?»
»Ty värr fruktar jag det värsta . . .1 Ett
obetydligt sår, som han fått i natt under det han värjde
sig mot tvenne mördare, har blifvit honom gifvet
med en förgiftad dolk.»
Margaretas kind blef ett ögonblick hvitare än
den fina spetskragen kring hennes hals. Hon tryckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
