Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bürg mycket äfvöntyrade, och icke för Küstrin, om
konungen därframför måste lämna en del af sin
här, förorsaka, att den svenska hären blefve så
försvagad, att Magdeburg icke kunde undsättas.» Med
detta svar återvände Georg Wilhelms sändebud, och
konungen satte oförtöfvadt sitt ord i verket och
följde dem.
I Landsberg mottog konungen bref från Johan
Georg, den sachsiske kurfursten, hvilken på mötet i
Leipzig tappert druckit om med de öfrige furstarne
och mellan skål och vägg rådplägat om bästa
medlen att befästa Guds ord och den tyska friheten,
»påtagande sig» — vi anföra här en tysk
författares ord — »lika mycken vedermöda, som biskopen,
hvilken, då han brände fingrarne på steken,
utropade : Quid non patimur propter regnum Christi ? *)
Konungen hade erbjudit sig att bistå de evangeliske
furstarne, om de forbunde sig med honom, men John
Georg eller »Öl-Göran», såsom han kallades, svarade
afböjande. Detta bref kom konungen till handa i
Landsberg. Antingen måste således Magdeburg gå
förloradt eller också måste konungen tvinga sig till
den säkerhet, som han måste förskaffa sig i händelse
af ett misslyckadt räddningsförsök.
Så stodo sakerna, då konungen ryckte vesterut,
för att personligen sammanträffa med sin svåger.
Tåget gick till Köpenick, en liten ort med ett gam-
*) Hvad utstå vi ej för Kristi skull?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
