Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väg med mig kämpa, tertium non dabitur, *) det är
visst!»
Konungen hade fiillt skäl för sin harm. Faran
hade mångdubblats sedan hans ankomst till
Tyskland, hans svåger hade själf erkänt det, då han
oaktadt all sin svaghet och lumpenhet **) funnit sig
nödgad att anhålla om hjälp, och likväl vågade han
icke med kraft taga steget ut, utan ville liksom stå
med ena foten inom kejsarens dörrtröskel. Utan
tvifvel hade nu något vida värre drabbat den
kortsynte mannen, om icke hans fruntimmer genom sina
enträgna böner förmått konungen att följa med till
staden, dit konungen ock intågade under betäckning
af sina tusen musketörer.
Följande dagen fortsattes underhandlingarna,
och kurfursten och hans rådgifvare befunno sig i
verklig vånda. »Jag kan ej förtänka kurfursten, min
svåger» — sade konungen — »att han är sorgsen
blifven; ty att jag begär farliga och betänkliga
saker är ostridigt; men jag begär dem ej för min,
utan för kurfurstens, hans lands och hela
kristenhetens bästa.» Man kunde ej vara blind för
sanningen i konungens ord, ehuru fruktan för kejsaren
och Tilly bedöfvade dem. »Min väg går till Mag-
* Ett tredje gifves icke.
** Må ordet, ehuru hårdt, tillåtas oss. Gustaf Adolf själf
begagnade det om sin svåger i sitt ofvan åberopade svar till hans
sändebud, där han uppmanar honom att ej vara »so schlecht».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
