Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deburg» — tillade konungen. — »Viljen I icke hjälpa
mig, så skolen I en gång på yttersta dagen ansvara
för edert klenmod, att icke våga understödja
evan-gelii sak. — Till och med här i tiden skall denna
eder egennytta få sin tillbörliga vedergällning; ty
när Magdeburg fallit och jag med min här
återvänder till Sverige, hur skall det då gå med eder och
edert land?»
Ända till sent på qvällen fortforo emellertid
underhandlingarna. Först klockan nio kunde
kurfursten besluta sig. Beslutet var, att han lämnade
Kiistrin och Spandau åt konungen.
Då afslutades den bekymmerfulla dagen med
ett glänsande gästabud, där kurfursten sökte i vinet
dränka sin fruktan.
Följande dagen — den 5 maj —, sedan
konungen i bref underrättat rikskanslern om hvad som
timat samt gifvit honom nödiga befallningar,
aftå-gade han från Berlin och begaf sig till Spandau,
hvarest Gustaf Horns fullmakt att föra högsta
befälet öfver Pommern och östra Brandenburg är
utfärdad.
Hvad Magdeburg beträffar, så lyckades dock
icke konungens bemödanden för dess räddning.
Johan Georg i Sachsen var alldeles omedgörlig, och
medan underhandlingarna med honom föregingo,
in-lupo underrättelserna om Magdeburgs fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
