Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvänta, förr än den eviga roligheten!» Hos
honom själf måste naturligen känslan af det höga och
härliga i det arbete, som han gick att utföra, vara
lifligast, och då ingen bättre än han kände måttet
af de krafter, med hvilka han gick att möta »de
oöfvervinneliga», var också modet och förtröstan
hos honom störst. »Gud vill det», ropade
korsfararne fordom, och äfven här var det något likartadt,
o
som innerst bestämde konungens beslut.
Åtminstone säger hans vän, den store Axel Oxenstjema,
att beslutet om detta krig var »ett öde, en
gudomlig skickelse, en snillets ingifvelse».
Det är dock icke vår afsigt att här skildra de
stora, offentliga händelserna, rådsöfverläggningarna
och riksdagsförhandlingarna, utan vi vilja hålla oss
till det mera enskilda och undangömda, vissa om,
att de fdrra liksom gifva helgd åt de senare,
inrymmande dem inom ramen af samma aldrig
slocknande kärlek till denne konung och hans samtida,
på samma gång som de bidraga till att göra taflan
fullständig.
Den 20 maj var det som konungen uppträdde
inför de församlade ständerna på rikssalen och,
anförtroende åt deras vård och kärlek sin fyraåriga
dotter Christina, som han upplyfte på armen, höll
till dem detta afskedstal, som kom deras ögon att
fyllas med tårar. När den högtidliga akten var slut,
gingo alla upp på slottet, där konungen gaf middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
