Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yttrade Richelieu, Frankrikes styresman på den
tiden, »och Tysklands furstar blicka i sin nöd upp
till honom, som seglaren mot nordens stjärna.» A
andra sidan följdes hans djärfva steg af afundens
illvilja, och tydligare kunde ej denna uttala sig, än i
de frågor, som Danmarks konung ställde till honom
vid ett personligt möte dem emellan, då Gustaf
Adolf utbad sig Christians råd, huru kriget bäst
måtte föras. »Hvad hade Sveriges konung med
kejsaren att göra? hvarför blandade han sig i det
tyska väsendet?» Och under tiden visa sig inom det
fientliga lägret, omkring Goliat själf, yttringar af
både hån och förakt, men ock af en fruktan, som
liksom stal sig omedvetet in och kom hjärtat att
klappa fortare under harnesket. Kejsarens tappraste
fältherre Wallenstein tycktes, oaktadt allt sitt låtsade
förakt, hysa en förkänsla af, att nu nalkades hans
farligaste fiende, och han rådfrågade stjärnorna om
Gustaf Adolfs lycka.
Man finner emellertid, att sinnena fattats af
samma känslor, som alltid föregå begynnandet af
storm och vidtutseende företag. Hopp och fruktan
och hänryckning fyllde hvarje hjärta", under det man
afbidade tecknet från de smattrande trumpeterna till
kampens början. Helt visst uttalade mången
detsamma, som konungen sade till sina rådsherrar, när
han med dem slutat öfverläggningarna om detta
krig: »jag ser mig själf ingen rolighet hafva att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
