Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af hunger och sexton timmars oaf bruten marsch,
nalkades. Han klagade öfver det behandlingssätt,
han rönt, och sade rent ut, att han endast haft den
omständigheten att tacka för sitt lif, att han oaktadt
sina år kunnat uthärda en så ansträngande vandring.
»Tron I väl» — sade han — »att I genom min
död skullen kunna tillfoga konungen, min herre,
någon skada? Sannerligen, det gör honom lika
mycket, om en gammal gubbe, som jag, förgås af
trötthet eller skjutes på stället. Men det förundrar mig,
att I icke hafven kommit på den tanken, att
konungen med lätthet kan hämnas min död på de fångar,
som i stort antal fallit i hans händer!»
Schaumburg ursäktade sig så godt han kunde och lät
genast framföra en vagn åt generalauditören, hvari
han fördes till slottet Wartemburg, ett godt stycke
in i Schlesien, några mil från Breslau.
På detta slott blef han väl behandlad och skulle
hafva kunnat trösta sig öfver sitt öde, om icke
förlusten af friheten vore i och för sig det högsta onda,
som kan drabba en menniska. Hvad som
isynnerhet bidrog att förmörka utsikterna för honom, var
den upplysning, som han snart nog fick, att man
ämnade föra honom till Wien, och ifrån den
stunden var hans beslut fattadt, att, kosta hvad det ville,
söka sin räddning genom att fly.
Detta var emellertid ingen lätt sak. Slottet var
högt, och hans fängelse låg i öfversta våningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
