Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfört et’t brohufvud eller en skans på östra
stranden. Detta bidrog att öka konungens bekymmer,
och han sände hertig Bernhard af Weimar, som då
var öfverste vid konungens lifgarde till häst, till de
Silva, som förklarade, att han hade befallning att
bispringa ärkebiskopen af Mainz. »Skansen kunde
vi ej efter krigsbruk gå framom», skref konungen
sedan till riksens råd; »vi hafva låtit tillsäga, att
skansen var oss till hinders; men då de ej velat
utrymma den, utan skjutit på oss, ehuru den ej kunde
försvaras, så hafva vi beslutat gifva oss öfver Rhen
vid Oppenheim, dem som i skansen voro till att
afskära. >
Den i december bröt konungen upp med hären
och tågade söderut, som om han ämnat sig till
Heidelberg, men den nämnda skansen vågade han
icke lämna i ryggen, utan vände sig mot Rhen, fick
in Gernsheim, det var den 3 december, och beslöt
att verkställa öfvergången af floden. Tre dagar
därefter, om qvällen, skulle denna företagas; det
var ej längre från Oppenheim, än att kanonerna
därifrån kunde spela öfver flodstranden.
Svårigheten bestod uti att kunna anskaffa båtar, ty
spanjorerna hade uppbränt eller sänkt alla sådana. Man
lyckades slutligen finna en ökstock, hvari konungen,
själf fjärde, rodde öfver i skymningen, för att
undersöka den motsatta stranden, hvarest en landstigning
lämpligast kunde ske. Men knappt hade han satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
