Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gel mån om att stiga uppåt på ärans trappsteg, var
också en duglig krigare, som Gustaf Adolf satte
värde på, och fäste vid sitt namn det lysande
minnet af segern vid Gurzno, hvarmed han afslutade
sin verksamhet i det polska kriget. Han var
därtill, såsom så mången annan, för att icke säga de
fleste krigare i detta tidehvarf, mån om att förvärfva
ägodelar. Bland hans faderliga förmaningar till
sonen Carl Gustaf ingick äfven följande: »mache dass
du was auf hebst, gleich wie die andern thun, — der
was nimmt, hat was!»
När Gustaf Adolf drog ut i det trettioåriga
kriget, hade Herman Wrangel fått sig uppdraget att
tillse landets försvar mot den norska sidan och
vistades därföre här hemma. Han var nu enkling efter
sin andra fru, Katharina Carlsdotter Gyllenstjerna,
och såg sig om efter en ny husfru. Hans tycke
hade därvid fallit på en af drottningens hoftärnor,
jungfru Margareta Stenbock, som dock icke synes
hafva variti honom bevågen. Enligt prost
Knud-sens berättelse skall fältmarskalken själf hafva på
frågan: »om han fått bestämdt afslag?» svarat: »nej»,
men att jungfru Margaretas moder hade tagit
ärendet i öfvervägande och skulle med det första lämna
honom svar.
Detta gaf den hetlefrade krigaren mycket att
fundera på, och han trodde sig i den danske
agentens person finna det förnämsta hindret för sitt frieri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
