Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta var ärendet, hvarom han ville tala och
hvar-till han nu i Axel Baner och grefve Nils skaffat
sig vittnen. Den sistnämnde hade gått ut i kriget
såsom öfverste för uppländingarne, men hade af
någon anledning för kort tid kommit hem. Det är
nu ganska klart, att hvad Herman Wrangel hade
att säga skulle komma fram på ett sätt, som
visserligen icke ledde till ett uppgörande i godo, om ens
något sådant här kunde komma i fråga. Så pass
mycket kunde dock fältmarskalken beherska sig,
att han, när prost Knudsen kom gående öfver
slottsbron, helsade. Utom de båda herrarne var han
omgifven af flera tjenare, och i dessas närvaro
började han genast sitt tal.
»Han hade förnummit, att agenten trängt sig
emellan honom och hans dam, och den
tillgifven-het, som hon tillför ene visat honom, hade hon vän dt
till agenten; denne hade vidare några dagar förut,
då hon skulle resa till sin moder, följt henne på
vägen, trängt in i hennes vagn och ledsagat henne
några mil; han hade slutligen bedt henne komma
från fruntimret*) ned i staden till gäst i en
badstuga.» På dessa med häftighet uttalade
beskyllningar sökte prost Knudsen svara, så godt han
förmådde, och utan tvifvel, efter hvad han själf
försäkrar, utan att använda några »obeqväma» ord;
men vreden rann. till på fältmarskalken, så att han
*) Så kallades hofjungfrurnas rum på slottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
