Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tighet, som jag har svårt att beskrifva. Det första
de sade mig van »prest, gif oss dina penningar!»
Jag gaf dem omkring sex thaler i en liten börs, som
de mottogo med tillfredsställd uppsyn. Men då de
öppnat börsen och icke funno mer än de få
silfver-penningarne, började de ändra ton och frågade mig,
om jag icke hade guld? Jag föreställde dem, att
vi voro långt borta från vårt hem, och att det var
mig omöjligt att för ögonblicket gifva mera. De
voro nog medgörliga att nöja sig med detta svar,
och sedan de plundrat huset, där vi voro, lämnade
de oss utan att göra oss något ondt. Min hustru,
som ibland dem märkt en ung man af ett ädelt
yttre, närmade sig honom och bad, att han ville
beskydda oss. »Min kära fru», svarade han, »I
begären en omöjlighet; vi måste förfölja fienden.»
När dessa lämnat oss, kom en annan skara,
som också begärde våra penningar. Vi
tillfredsställde dem med några floriner och två
silfverske-dar, som pigan lyckligtvis hade stoppat i sin ficka.
Knappt hade vi sluppit dessa, förrän en soldat kom,
som hade en så afskyvärd uppsyn, att jag aldrig i
mitt lif sett hans like. Han hade en musköt på
hvardera axeln och i munnen tvenne kulor, en
under hvardera kindbenet. Så snart han varseblef oss,
ropade han med tordönsstämma: »prest, gif mig dina
penningar, eller du är död!» Jag hade intet mera,
* och jag ursäktade mig på det ödmjukaste och mest
Star bäck. Hist. Bilder. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
