Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara så hård och öfvergifva mig och låta mig för/
gås allena; du skall ansvara därför inför Gud!» Jag
framhöll vikten af mina plikter och huru dyrbara
ögonblicken voro, då jag stod i begrepp att skynda
till en döende, som behöfde mitt bistånd.
Knappt hade jag kommit ut på storgatan, så
fann jag mig omgifven af en hop qvinnor, äldre
och yngre, hvilka voro utom sig af ångest och smärta
och bådo mig råda, hvad de skulle göra. Jag
svarade dem, att det bästa rådet jag kunde gifva, vore
att anförtro sig åt Guds bamhärtighet och hålla sig
beredda att dö. Slutligen kom jag till den sårade
öfversten, som jag fann utsträckt på golfvet och
mycket svag. Jag tröstade och beredde honom, så
mycket som min själsskakning tillät mig. Han hörde
mig mycket uppmärksamt och befallde, att man skulle
gifva mig några guldstycken, som jag lämnade på
bordet.
Under tiden hade fienden inträngt i stor mängd
i staden och sköt på folket som på en boskapshjord.
Plötsligt kommo min hustru och pigan till rummet,
där jag befann mig, och besvuro mig i Guds namn
att utgå därifrån, sägande, att man icke skulle gifva
oss qvarter, om man fann oss i ett rum fullt med
vapen. Vi nedstego då skyndsamt utför trapporna,
och på gården gömde vi oss bakom inkörsporten,
som var tillsluten. Men i detta ögonblick slogs
porten upp af fiender med en våldsamhet och häf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
