Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som kom därefter, var icke så medgörlig. Han
kom inrusande med blottad värja i handen och gaf
mig ett hugg i hufvudet, åtföljdt af ropet: »din hund,
gif mig penningar!» — så att jag alldeles
bedöfva-des och blodet strömmade ifrån mitt sår, hvarvid
min hustru och pigan af förskräckelse svimmade.
Den förfärlige vände sig sedan mot min sanslösa
hustru och gaf henne flera hugg, men utan att såra
henne, emedan hennes klädning, som var försedd
med pelsfoder, tog emot. Soldaten förvånades öfver
vårt tålamod och vår mildhet — ty det undslapp
oss icke den ringaste klagan — och betraktade oss
några ögonblick. Jag begagnade mig häraf för att
föreställa honom, att jag icke var hemma hos mig,
utan befann mig där, emedan jag blifvit kallad till
en döende, men att jag, om han ville skona oss och
återföra oss i säkerhet till vårt hem, gärna skulle
gifva honom allt hvad jag hade. »Så gå, prest»,
ropade, han och tillade med en svordom: »gifver du
mig allt hvad du har, så skall jag säga dig lösen;
det är: Jesus Maria. Du behöfver blott uttala de
två orden, och du skall gå fram öfverallt, utan att
någon gör dig något ondt.»
Vi gingo då ned, glada att hafva funnit en
sådan beskyddare. Gatan låg beströdd med döda och
döende, hvilkas klagoskrin skulle hafva rört de
vildaste hjärtan. Vi måste bana oss väg genom
lik-högarne, och när vi nalkades kyrkan S:ta Katharina,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
