Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mötte oss en högre officer till häst. Han betraktade
oss, och då han såg mig helt blodig, ropade han till
vår’ ledsagare: »kamrat, kamrat, tag dig i akt, att
du icke gör. dessa menniskor något ondt!» Han
vände sig med detsamma till min hustru, spörjande:
»är det där edert hus?» — och då min hustru
därtill svarade ja, återtog han: »godt, fatta i en af mina
stigbyglar och för mig till edert hus; jag hoppas
kunna rädda edra lif!» Han gjorde med handen
ett tecken åt soldaterna, hvarunder den, som så illa
behandlat mig, begagnade sig af tillfället och smög
sig bort.
Vi funno vårt hus fullt af plundrare, som
öfver-sten utdref, hvarpå han förklarade, att han ville taga
sin bostad hos oss. Därefter lämnade han oss,
sedan han satt tvenne soldater som vakt vid porten.
Vi undfägnade dessa så godt vi kunde, och de
lyckönskade oss att hafva fallit i händerna på deras
öf-verste, men läto oss på samma gång förstå, att
deras vakthållning beröfvade dem det byte, som de
kunde hafva gjort, och slutade med att bedja om
något, som kunde ersätta dem förlusten. Jag gaf
dem fyra rosenobler, som jag hade omsorgsfullt
gömda, och ’de syntes mycket belåtna med denna
belöning. De erbjödo sig till och med att uppsöka
de af våra vänner, som vi önskade hafva i säkerhet
hos oss. Jag sade dem då, att jag hade en vän,
som jag antog hafva dragit sig undan i domkyrkan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
