Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vi med möda kunde andas. Efter några fåfänga
försök att komma ut genom någon af portame,
fattade vi vårt beslut att vända om till Elbe-sidan för
att undvika lågorna af den förfärliga branden.
På vår väg träffades blicken ännu en gång af
dessa oräkneliga döda, hvilka lågo strödda på
gatorna, och de döendes rop voro outhärdliga för en
hvar, som ej egde ett hjärta af brons. Vi
öfverföl-los åtskilliga gånger af valloner och kroater, men
vår öfverste försvarade oss. När vi hunnit
bastionen vid Elbestranden, nedstego vi på de stegar, af
hvilka de kejserlige betjenat sig vid stormningen,
och hvilka ännu alla stodo uppresta. Slutligen
aa-lände vi.alldeles uppgifna af trötthet och
själsskak-ning till lägret vid Rhotensee.
Öfversten förde oss till sitt tält och lät gifva
oss några förfriskningar. Efter denna inledning
tilltalade han oss sålunda: »nå väl, jag har räddat edra
lif; hvad gifven I mig för en så stor tjenst?» Vi
svarade honom, att vi för ögonblicket voro
oförmögne att i handling visa honom någon erkänsla.
Men vi lofvade honom alla de penningar och det
silfver, som vi hade nedgräft i källaren. I detta
ögonblick inträdde flere kejserlige officerare i tältet
och en af dem sade på latin, att han beklagade mig
så mycket mer, som han själf var af den
augsbur-giska bekännelsen. Jag var så förvirrad, så slagen,
att jag icke hade styrka att svara på denna artighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
