Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och jag lofvade dem en betydlig belöning, om de
kunde rädda honom. Den ene af dem gick genast,
åtföljd af min piga, men när de ankommo till
domkyrkan, ropade de förgäfves flere gånger hans namn.
Ingen svarade. Vi hafva sedan aldrig hört talas om
denne vän.
Strax efter, sedan de kommit tillbaka, kom
också vår ädle beskyddare. Det första han frågade
var, om någon gjort oss något illa. Vi svarade nej,
och att vi endast hade beröm att säga om våra
soldater, hvilka stått på vakt. Lugnad med afseende
på oss, lämnade han oss åter för att se till, om
ingenting kunde göras för släckandet af elden, som
redan omfattade en stor del af staden. Han hade
likväl knappt gått hundra steg, så återvände han
med otrolig hastighet och ropade: »visa mig en väg
ut ur staden, ty vi skola alla omkomma i lågorna,
om vi ännu en qvarts timme dröja qvar.» Vi
hoprafsade då i största hast det dyrbaraste af hvad vi
egde och kastade det i en hvälfd källare, hvars dörr
vi betäckte med jord. Så begåfvo vi oss på
flykten. Min hustru bar blott min prestrock, och pigan
förde vid handen barnet af en af våra grannar. Det
stod och grät vid porten till sin faders hus.
Vi insågo snart omöjligheten af att på denna
väg komma ut ur staden, ty elden rasade vid
stadsportarne och fram utefter gatornas båda husrader
med en obegriplig våldsamhet; hettan var så stor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
