Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tviflar jag, om hans majestät stannar i vinter i
Erfurt.» Detta bref är skrifvet den 24 oktober, och
några dagar förut bröt konungen med hären upp
från Erfurt.
Sedan följde den svenske konungens segertåg
nedåt Franken, Schwaben och Bayern. Ett år
förrann efter konungens vistelse i Erfurt, hvarunder
Europa genljöd af hans beröm, och Tysklands furstar
och städer hade slutit sig till honom. I slutet af
oktober 1632 nalkades han åter Erfurt. Ett ilbud
från Axel Oxenstjerna hade träffat konungen, just
som han stod färdig att böija belägringen af det
fasta Ingolstadt, och de underrättelser, som han då
erhöll, bestämde honom att genast bryta upp mot
norr, till Sachsen, dit Wallenstein inbrutit. I
Nürnberg, hvars trogna borgare konungen nu helsade
för sista gången, sammanträffade han med Axel
Oxenstjerna, som sedan följde honom på färden
norrut. Konungen förde endast med sig sin lifvakt,
trehundra Smålands ryttare under öfverste Fredrik
Stenbock. Den öfriga styrkan tågade på olika
vägar norrut. I staden Schleusingen träffade
konungen hertig Bernhard af Weimar, hvilken mottog
honom med påfallande köld, emedan han hade
önskat att ensam få skörda äran af Sachsens räddning,
— en ära som nu skulle blifva konungens. Han
följde konungen öfver Thüringerskogen till Amstadt,
där Gustaf Adolf dröjde i sex dagar, eller till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
